Livets alla färger

Påsken är inte min tid på året, varken som högtid eller bara tid. Mars och april är jobbiga månader på många sätt, men just påsken förknippar jag med magsjuka och rengöringsmedel. Allt är vidrigt ljust men inget är grönt, solen står lågt och skär i ögonen och får de enda vintergröna växterna att gulna. Men Påsk blir det oavsett vad jag känner och vi hade en fin dag i stugan. Men jag saknar mormor. Hon skulle ha haft påskmiddag.. jag brukade tycka det var så drygt med högtidsmiddagar när alla ska komma och trycka i sig mat och prata väder och vind, men jag förstår varför mormor gjorde det. Det var ett sätt att hålla ihop vår trasiga släkt och nu när hon är borta finns ingenting kvar känns det som. Jag har i alla fall min egen familj och alla på min mans sida så jag är inte ensam, men det känns ändå inombords när traditioner bara försvinner... När världens bästa människa bara försvinner..