Jag kommer alltid prata om mormor
Första Halloween utan mormor. Vi syskon var till graven och tände ljus. Känns så ofattbart sorgligt. Vi brukar åka till kyrkogården både på halloween och allahelgona, och nu sa jag till syskonen att om mormor hade levt så hade vi åkt hem till henne nu
och sagt bus eller godis och så hade hon bjudit in oss alla. Men så blev det inte den här halloween. Bara 69år fick hon bli. Jag fattar det inte.
Jag saknar henne så det gör ont, riktigt fysiskt ont. Ibland står jag vid graven och bara är, petar bort lite löv och fixar lite, men så kommer det stunder då sorgen sköljer över mig. Som en våg av smärta, ångest och en enorm tomhet. Så blev
det idag men jag höll det kvar inom mig. Varför gjorde jag det? För mina syskon? För min son? Som att det skulle vara bra?
Känner mig trasig just nu. Mormor ♥️