Jag, min man och vår son bor i ett väldigt litet radhus med en väldigt liten trädgård. Jag älskar mitt hem och lever för min trädgård, men jag kan inte göra allt jag vill pga MS. Jag är väldigt begränsad på många sätt men njuter förmodligen mer än de flesta av det lilla. Så välkommen till min blogg, här kan jag skriva om precis vad som helst.
Jag hade besök av brorsan igår. Han satt vi köksbordet och jag plockade undan på diskbänken. Vi hade spelat kort och ätit sallad och bara tog det lugnt och njöt av julmusiken från radion. Plötsligt sa han att någon gick i hallen. Något vitt svepte förbi
i vår storlek. Jag startade direkt Laxtons app och hoppades kunna mäta något, men inget hände på den. Vi såg inget mer heller men vi båda rös utav bara helvete. Jag rös flera gånger i rad, det bara vällde över mig gång på gång. Det händer mig sällan.
Kan inte minnas att det någonsin hänt faktiskt… inte på den här nivån.